19
Apr
2017
0

Det sista jag gör

23.33, detta med att slänga iväg ett blogginlägg det sista jag gör på kvällen är inte en bra idé. Men det är bara tillfälligt, det ska bli bättre, just den här veckan blir det så bara.

Inga bra bilder på hundar idag, försökte inte ens. Försökte däremot smita iväg runt hörnet och smygträna med den yngsta hunden, men det var svårt, för de vill gärna hålla sig i en beige-brun-vit klunga mest hela tiden. (Som ovan, fast ännu lite närmare varandra.) Kommer en så kommer alla, take it or leave it, och det kändes väl så taskigt att lämna två av dem i hundgården medan den tredje fick lära sig “kom” och smaska belöningar. Det visade sig att smygträning inte funkade och att alla tre utmärkt väl visste vad kommandot “kom” betyder.

I övrigt, mamma och pappa, tidningsmakande, middag med kär vän, samt en kram och lite prat med brorssonen. Bra dag.

18
Apr
2017
0

Det började i mina kvarter

Åh, ikväll en sån kväll när jag bara vill ge upp, no more skriva varenda dag, jag orkar inte och det blir bara uselt i alla fall.

MEN jag ger inte alls upp, jag gör det inte, det blir inte mycket att skryta med (som om det någonsin blivit det hittills), ingen bild ens en gång, men jag orkar i alla fall länka till en text på Politico.com som förklarar hur “How California gave us Trumpism.”

My god, de har ju alla trampat runt i mina kvarter, vem vet vad och vem som växer och frodas där just nu!

17
Apr
2017
0

Svår grej

Det här är Molly, hon är en av tre ljuvliga hundar som bor på den här gården. Två av dem är fortfarande valpar och har svårt att vara stilla. Den tredje är äldst på gården, tar ingen skit och är inte särskilt intresserad av att vara med på bild. Kanske hör de heller inte till de allra mest väluppfostrade hundarna på denna jord. De kan sina basic kommandos, “Sitt still och se snygg ut” hör definitivt inte till dem.

Allt detta sammantaget gör att de är extremt svåra att fota.

Mitt mål den här veckan, förutom att hänga med mamma och pappa förstås, är att ta fina bilder på de här tre. Tillsammans. Det ska gå.

14
Apr
2017
0

Sverige

Arlanda inrikes en långfredagseftermiddag är en stillsam affär. Bara här vid gate 32 är det en liten folksamling som vill åka till Luleå om en dryg timme, jag tycker som vanligt att jag borde känna igen alla, men känner inte igen någon.

Jag är så trött och mest av allt vill jag bara åka hem till mina barn. Jag har längtat så efter att åka till Sverige och nu är jag här och nu vill jag bara åka hem. Det går över, jag är så trött bara, då får jag alltid hemlängtan. Får jag bara komma fram någon gång och sova i liggande läge, så blir allt bra. En timme vänta, en timme flyg, två timmar bil, sen är det klart.

13
Apr
2017
1

Ingirk?

Förstaplatsen på listan över fantasifulla versioner av mitt namn är dock ohotad och innehas sedan många år tillbaka av butikskedjan Ralphs:

“Lingongord”

Har en viss vikingaklang över sig. Ett namn man skulle kunde hitta på en runsten. Dessutom med svenskt nationalbär som tema. Svårslaget.

13
Apr
2017
0

01.15am😱Så går det när man är ute och slarvar. Jag kom inte ens hem sent, klockan var bara nio eller så, men två glas vin är tydligen allt som behövs för att jag ska glömma mina plikter. Och jag som till och med tänkte posta en “dagen i bilder”, började i morse med Eriks plättar, men istället kom jag hem, packade lite, somnade och hade inte en tanke på blogg100. Det hade jag när jag vaknade klockan 01.15 och nu har har jag i alla fall postat något, men ÅH så irriterande!

11
Apr
2017
0

Snart Sverige

Jag åker till Sverige på torsdag och det kom så plötsligt att jag inte riktigt har processat det ännu. Lämna mina ungar över påsk, det känns inte så schysst och det faktum att jag är helt lycklig över att jag ska åka, känna ännu taskigare.

Men i morgon ska jag bege mig till Sockerbit och köpa godis till påskäggen som påskharen händelsevis kommer med redan på skärtorsdagsmorgonen och det känns lite bra ändå. Dessutom lämnar jag ju dem inte ensamma och övergivna i två veckor. Det blir bra för oss alla.

Så mina barn klarar sig utmärkt, men jag är lite orolig över behöva att lämna min trädgård. Jag har en del nyplanterade blommor som måste vårdas varsamt och vattnas ganska ofta, så fort de börjar sloka lite och en del vill ha mer och andra mindre och hur mycket de vill ha beror dessutom på hur varmt det blir. Så det blir en del finlir och det är ingen annan i familjen som har rätta tålamodet, så det kan sluta hur som helst.

Men allt blir nog bra bara jag väl fått själva flygandet överstökat. Det blir värre för varje gång, när jag sitter med turbulens och dödsångest 10 000 meter över Atlanten och tänker på alla resor jag måste göra under resten av mitt liv, ända tills jag blir gammal och skröplig och inte kan resa längre och det är ju ännu värre, så blir jag alldeles matt. En resa i taget, försöker jag tänka. En resa i taget.

10
Apr
2017
0

Gonatt

Mina poppisar, jag älskar hur de viker ihop sina blad och liksom stoppar om sig själva när det börjar skymma och solen slutar värma. De har blommat så länge nu, flera veckor, och jag är så tacksam för varje dag de hänger kvar i min trädgård. Lycka i det lilla, verkligen.