Nyinflyttad

Jag har flyttat igen. Tredje lägenheten på ett år och det går långsamt framåt. Från den vidriga varannan-veckas-lägenheten som låg bara en mil ifrån mina barn och min hund och mitt liv, till lägenheten i Queens som var ganska okej om än sorgligt tråkigt möblerad, till en rejält sliten, men hundra gånger trivsammare, one bedroom på Upper East Side, Manhattan. Min hyresvärd har lämnat kvar sina blommor, bara en sån sak, och jag ska köpa några till. Idag ska jag göra det faktiskt, först ska jag kolla in Hilma af Klint-utställningen på Guggenheim, sedan ska jag gå till Home Depot och köpa blommor och glödlampor.

Jag tänker en del på hur det vore att ha en egen lägenhet, där jag kan bo så länge jag vill och inreda som jag vill. Tanken på att köpa möbler, bygga ett hem igen, är så främmande. Hur länge skulle jag bo där, vad skulle jag göra med allting när jag flyttar igen? Vart ska jag ens bo? Några år här, så mycket vet jag, men sedan? Stanna här? Västkusten igen? Sverige? Att inte ha en fast punkt är så märkligt. Tanken på att ha en fast punkt igen känns också märklig. Jag och alla kringvirvlande höstlöv, vi har mycket gemensamt just nu.

Helst vill jag ha ett litet hus, med en liten trädgård, men hur skulle det gå till? Jag hade ju det, både huset och trädgården, men det ville sig inte. Det är inte mitt liv längre. Kanske finns det ett annat hus för mig någonstans, ett ännu mindre, med en pytteliten trädgård, eller i alla fall en liten altan där jag kan ha blommor i krukor. Det vore fint, det önskar jag mig. Och en bil, det skulle jag verkligen vilja ha. Litet hus, altan, bil, Och min hund. That’s it. Please and thank you.