Snart Sverige

Jag åker till Sverige på torsdag och det kom så plötsligt att jag inte riktigt har processat det ännu. Lämna mina ungar över påsk, det känns inte så schysst och det faktum att jag är helt lycklig över att jag ska åka, känna ännu taskigare.

Men i morgon ska jag bege mig till Sockerbit och köpa godis till påskäggen som påskharen händelsevis kommer med redan på skärtorsdagsmorgonen och det känns lite bra ändå. Dessutom lämnar jag ju dem inte ensamma och övergivna i två veckor. Det blir bra för oss alla.

Så mina barn klarar sig utmärkt, men jag är lite orolig över behöva att lämna min trädgård. Jag har en del nyplanterade blommor som måste vårdas varsamt och vattnas ganska ofta, så fort de börjar sloka lite och en del vill ha mer och andra mindre och hur mycket de vill ha beror dessutom på hur varmt det blir. Så det blir en del finlir och det är ingen annan i familjen som har rätta tålamodet, så det kan sluta hur som helst.

Men allt blir nog bra bara jag väl fått själva flygandet överstökat. Det blir värre för varje gång, när jag sitter med turbulens och dödsångest 10 000 meter över Atlanten och tänker på alla resor jag måste göra under resten av mitt liv, ända tills jag blir gammal och skröplig och inte kan resa längre och det är ju ännu värre, så blir jag alldeles matt. En resa i taget, försöker jag tänka. En resa i taget.