Om varje dag vore söndagsbrunch

Matlagningen, den håller på att ta över mitt liv. Allt käk som ska fixas till en kräsen vegetarian och två hårdtränande hockeypojkar, inte bara middag utan även lunch (för de vägrar köpa lunch på skolan) och ett ordentligt mellanmål under träningsdagarna vilket just nu är nästan alla dagar. För att inte tala om matchdagar och så dagarna när de har träning på morgonen och match senare på eftermiddagen och vissa rätter ska ätas på vissa tider och i vissa kombinationer.

Och det ska vara proteiner och absolut inte för mycket sodium eller konstiga färgämnen och kolhydrater ibland och ibland inte och kött förstås men inte vilken skit som helst och ibland behöver de snabb energi och käkar jordnötssmör och ibland är det sockerpanik.

Ingen av dem tycker om att äta frukost såvida det inte är pannkakor, plättar eller scones, men det är usel mat för en hockeyspelare och jag steker inga pannkakor halv sex på morgonen så glöm det. Smoothies funkar, men mixern har pajat och jag måste köpa en ny NU.

Lägg till detta det faktum att vi måste åka senast fyra för att hinna till träningen klockan sex och inte kommer hem förrän efter nio. Då är det för sent att börja med middag, alltså måste båda mellanmål och middag vara klart innan vi åker så vi kan värma käket när vi väl kommer hem. Och vegetarianen kommer och går på konstiga tider och vill helst bara äta pasta klockan 11 på kvällen, men det går ju inte.

(Min man lagar mat ibland. När han måste. Om det har vi bråkat mycket genom åren and that is all I have to say about that.)

Vardagsmaten har alltid varit ett stort måste i mitt liv, något som ska slängas ihop fort fort med inställningen shit vad jag avskyr det här. Men jag tänker att jag ska sluta med stressen. Byta filosofi. Låta matlagningen ta tid, planera mer, ha bättre framförhållning, göra mer storkok. Laga mer vegetariskt ska jag göra också. Allt ska bli bättre i morgon.