Fota barnen är ju enkelt

Åh vad jag behöver bli bättre på att fota. Dels på allt som har med tekniken att göra förstås, men framför allt behöver jag våga ta plats med min kamera.

Intervjun får ta tid, det är liksom givet, och jag kan i lugn och ro känna av när det är dags att runda av. När jag ska fota däremot, så är jag konstant stressad. Jag tänker att det inte får ta för länge, att jag inte får upplevas som krånglig eller omständig eller det mest pinsamma, oprofessionell (vilket jag ju i allra högsta grad är, mina fotokurser tog jag var 20-21 och gick kurser på ett community college i Lisle, IL, oh those were the days, som jag älskade att stå där i mörkrummet och dutta med papper och vätskor!) och hela tiden har jag känslan av att intervjupersonen vill att just den här delen av vårt möte ska vara snabbt överstökat.

Och det vill de kanske, att känna sig helt bekväm framför kameran är få förunnat. Men lika väl som det är mitt ansvar att få till ett bra och givande samtal, så är det ju mitt ansvar att få personen att känna sig väl till mods när kameran åker fram, gärna till och med tycka att det här var ju rätt kul och inte jobbigt alls. Framför allt är det mitt jobb att se till att det blir bra bilder.

Men nu ska det bli ändring på allt det här, först ut: Test av Moderskeppets kurser i en vecka.