Tar mig lite tid här

Så här var min planering inför hösten: Jag skulle lägga ner ett projekt som inte ledde någon vart och tog enormt mycket tid och energi. På så vis skulle jag få mer tid över till ett annat projekt som jag tycker väldigt mycket om och som gör mig glad och inspirerad och kreativ.

Så blev det ju inte alls.

Jag avslutade visserligen det första projektet, men någon tid över fick jag inte för den skull. Den lilla luckan som uppstod fylldes omedelbart av en massa andra saker som inte hade någonting alls med det andra projektet att göra.

Och jag har jobbat på, tänkt att bara jag gör klart den grejen och den och den, då ska jag få tid över till det andra projektet.

Yeah, right.

Lesson learned: Fenomenet “få tid” existerar inte. Att-göra-listan tar aldrig någonsin slut, den fylls på i samma takt som jag bockar av och det är bra så, det är ofta en rolig lista att ta sig an.

Men om det ska bli något av mitt älsklingsprojekt så får jag faktiskt se till att ta mig tid, inte vänta på att få den levererad på en bricka när allt det andra är klart. Helt enkelt bara bestämma en viss tid varje dag/vecka när jag ägnar mig åt det och ingenting annat, oavsett hur lång den övriga att-göra-listan är.

Inte någon revolutionerande insikt precis, men för mig är det lite hisnande. Jag börjar nu.