Jag vann!

Den här bilden, jag är så nöjd med den! Inte för att den är ett fotografiskt mästerverk på något vis, men det faktum att jag alls tog den är en seger över mig själv och min ängslan och det är jag så nöjd med!

Det är en bild av en gångtunnel som går under 101:ans motorväg i Burbank. För att komma dit går man ner till Los Angeles River (på Burbank-sidan), tills man stoppas av ett taggtrådsstängsel. Då tar man höger och följer stigen som går bredvid stängslet och när den tar slut vid den sista hästgården går man bakom stallet, säger hej till hästen som står där och kommer ut på ett ganska stort fält som är alldeles tomt med undantag för någon som står och longerar en häst i bortre högra hörnet.

Man följer stigen som går över fältets vänstra sida. Till vänster om sig, på andra sidan en smal trädremsa, har man motorvägen På höger sida, mycket längre bort, fler små hästgårdar och så småningom baksidan av the Walt Disney Company, Animation department.

När man kommer till slutet av fältet och tittar till vänster ser man en gång som går under motorvägen, kanske 20 meter framför en. Och trots att man har en stor byggnad bakom ryggen, kanske 50 meter bort eller så, är det ganska ödsligt och på båda sidor av ingången till till tunneln finns det träddungar där man inte ser om någon håller till förrän man kommer riktigt nära.

Jag såg den där tunneln och tänkte, hm, det såg ju intressant ut, jag borde gå dit och fota. Men så tvekade jag för jag är alltså ganska ängslig av mig och det var bara jag på hela det där fältet och på Walt Disney hade man kanske gått hem för dagen för klockan var nästan sju. Och om det nu låg någon och sov bland träden så kunde hen bli rejält irriterad om jag kom dit och petade med min kamera och det kunde för all del bo någon i gångtunneln också som inte heller ville bli störd.

Så jag stod där en liten stund och tittade på tunneln, sedan fegade jag ur och vände om, men när jag gått en liten bit tänkte jag, “men va fan ” och gick tillbaka, gick igenom hela tunneln till andra sidan och tillbaka igen. När jag kom tillbaka till fältet mötte jag en äldre man och hans hund och vi pratade lite och så var det inte mer med det.

Men SEGERN över mig själv och min rädsla över att vistas på ödsliga platser, över att stöta på människor som vill mig illa och göra mina barn moderlösa. Yes!