(Inte så mycket) sommarläsning

Jag lånade så många böcker i sommar, jag skulle läsa så mycket, men det blev nästan ingeting.

Först läste jag om (för att den stod i min bokhylla och jag inte hade hunnit bege mig till biblioteket ännu) biografin om Barbro Alving, Krig, kvinnor och gud, av Beata Arnborg och den var lika bra den här gången.

Sedan, efter att ha varit på biblioteket, läste jag Århundradets kärlekssaga, av Märta Tikkanen. Blev helt knockad av den, av styrkan och kraften i berättelsen och i språket hon använder. Dessutom blev jag inspirerad att fortsätta mitt pågående och högst amatörmässiga experiment med att skriva på någon slags hemmasnickrad diktprosa, det gjorde mig glad.

Direkt därefter började jag läsa Århundradets kärlekskrig, av Ebba Witt Brattström, men åh, jag blev så trött på den, på dem, på inte-Ebba och inte-Horace och deras sorgliga ordkastande, så jag läste faktiskt inte ut den. Kanske det bara inte var läge för den just då, kanske jag får ge den en ny chans nästa sommar.

Journalisten Christer Berglund var en helt ny bekantskap, jag läste hans reportagesamling I dödens väntrum och älskade alltihop.

Till sist läste jag Bröderna Lejonhjärta högt för min 11-åring. Vi pratade mycket om det faktum att mamman blev kvar ensam på jorden när båda pojkarna dog, det var värre än både drakar och tyranner ansåg mina barn. Slutbetyg: Inte “scary”, men “intense”.

Så, det var allt, av mina två stora kassar med biblioteksböcker läste jag bara de här. Det skulle inte bli så, jag hade sett framför mig en sommar med massor av läsning, men det var så mycket annat hela tiden. Föräldrarna, pojkarna, korsorden, hjortronen, tröttheten, vännerna, släkten, allt. Och så mindes min älskade systerdotter att jag velat lära mig virka, så hon kom med garn och virknål och lärde mig göra mormorsrutor. Hon kom också med en 5:2-bok och sa att jag måste läsa den och det gjorde jag faktiskt, i alla fall delar av den. Vi får väl se hur det blir med det framöver.

En bok till förresten, som jag för mitt liv inte kan komma ihåg titeln på, som handlade om olika sätt att skriva reportage på. Jag läste inte hela, men tyckte mycket om den och nu minns jag inte vad den heter och kan inte hitta igen den. En röd bok, inte alldeles färsk, kanske från 2007 eller så? Den blev lite regnskadad och jag väntade mig att biblioteket skulle vilja ha ersättning för den (och jag få behålla den), men det gjorde ingenting, sa bibliotekarien när jag lämnade in den, “den går ju utmärkt att läsa ändå” sa han vänligt. Men inte av mig, inte den här sommaren, och det grämer mig lite.

På flyget hem läste jag Bodil Malmstens sista loggbok, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Som vanligt när jag läser något av henne: 1.) längtan efter att kunna skriva och 2.) insikten om att jag läser för få böcker och att jag skulle vilja/borde läsa mer.