Nattens polisdrama

My god vilken natt och morgon det har varit.

Helikoptrar har hoovrat, polis-och brandbilar med och utan sirener har susat förbi på gatan och jag har legat vaken och följt ett twitterkonto som live-rapporterat från sin grannes hus, ett par kvarter från vårt, där en beväpnad man som först hade stulit en bil, sedan kraschat den, sedan avlossat skott mot polisen, hade stängt in sig i ett garage och vägrade komma ut.

Inte för att jag är så brottsintresserad egentligen, men länge visste jag inte vad som pågick, hörde bara helikoptrar och sirener och om det pågår i ens eget kvarter mitt i natten så blir man lätt lite orolig, särskilt om ens verandadörrar är ganska mesiga och förmodligen skulle gå att öppna med pincett om det skulle behövas. Ingen nyhetsredaktion rapporterade någonting, till sist hittade jag alltså ett privat twitterkonto (händelsevis en twitter exec), som råkade bo granne med dramatiken och när jag förstod att all uppståndelse visserligen ägde rum bara några hundra meter från mig, men var väl avgränsat till ett SWAT-team-omringat garage kunde jag somna om.

I morse, medan jag skjutsade ungarna till skolan, körde en stor, svart SWAT-truck in på garageuppfarten, drog loss garagedörren och ut kom så småningom en tanig ung man med händerna ovanför huvudet och så var det slut. Ingen blev skadad, helikoptrar och SWAT-team har åkt härifrån och jag dricker starkt kaffe och försöker komma igång med texten som ska skrivas idag. Men den där killen, han såg så ung ut. För honom har skiten bara börjat.