kvällspass i Valencia

Eller snarare nattpass känns det som. Pojkarnas träning slutar först vid halv elva ikväll och sedan tar det en timme att köra hem och sedan ska det hälsas och klappas på en galet glad liten hund och pigga hockeyungar ska varva ner och fås i säng och sedan, äntligen, är den här dagen slut. Händelsevis har de sedan träning i morgon bitti igen, halv åtta i Burbank, och så håller det på i mitt lilla hockeymorsa-liv.

Äh, det är väl inte så farligt egentligen. Hockeykörningen kan vara tjatig och tröttsam, men oftast är det okej. Det är vad det är och så här sena träningar, så här långt borta, har vi vanligtvis inte. Det här är någon extra-special-superträning, som pågår ungefär mellan travel-säsongen som slutade för några veckor sedan och vårsäsongen som börjar nästa vecka och som, har det försäkrats mig, ska vara “really fun and great for them and totally worth it.”

Så det är väl okej. Men ändå. Just ikväll är jag trött och längtar hem och allt jobb som jag tänkte jag skulle göra blir bara inte gjort, för alla vitala delar av hjärnan har tagit kväll. Två timmar och 45 minuter kvar tills de går av isen. Snark.