“Welcome home”

Jag har haft mitt amerikanska pass i snart tre år vid det här laget och varje gång jag är ute och reser tänker jag på vilken oerhörd lyx det är att ha dubbelt medborgarskap.

Helt oförtjänt, inget annat än slumpen som gjort att jag kan resa, bo och arbeta i stora delar av världen på ett sätt som många andra människor bara kan drömma om.

Jag råkade födas i ett land, jag råkade gifta mig med en man från ett annat.

— Welcome home, säger en sträng immigrationstjänsteman när jag kommer till USA.

— Hej. Tack, säger en svensk motsvarighet när jag kommer till Sverige och Europa.

Så enkelt. Inga gummibåtar över öppet hav, inga livsfarliga vandringar över välbevakade gränsområden, ingen som kallar mig parasit och vill bygga en mur för att hålla mig utanför.

Det värsta som kan hända en är ovanligt lång kö till passkontrollen. I övrigt, inga problem.

— Welcome home, ma’am.

Sån tur hade jag.