Sommarstuga, vintermörker

Det snöar, det är inte särskilt kallt, jag längtar hem. Kvällarna här ute är så dystra och jag tänker alldeles för mycket på sådant jag inte vill tänka på. Eller i alla fall inte vill tänka på när jag sitter ensam en sen tisdagskväll i ett hus i Norrbottens inland där mina föräldrar inte längre bor.

Jag saknar solen, jag undrar hur mina nyplanterade blommor överlever utan mig och hur mycket mina nya tomatplantor vuxit. Varje år planterar jag tomater, varje år dör de strax efter första skörden. Men mina pojkar får i alla fall plocka färska tomater ett par veckor varje vår, så jag planterar vidare.

Jag längtar efter mina barn och min lilla hund som inte kan begripa vart jag har tagit vägen.

Väl hemma kommer jag att börja fundera på när jag borde åka till Sverige nästa gång och vara ledsen över att jag inte är här så mycket som jag borde/skulle vilja vara.

Så är livet just nu.