Min mamma fyller år idag

Idag är det 1 februari och min mamma fyller 80 år.

Jag har skickat blommogram som kom fram i lördags, min syster skickade ett foto där mamma sitter vid köksbordet med blommorna i en vas bredvid. De sitter och dricker kaffe och hon tittar rakt in i kameran och ler, vinkar lite grann.

Min syster har säkert bett henne göra det och jag tänker att hon är nog inte riktigt säker på vem det är hon vinkar till.

Sist jag kom hem, i november förra året, tittade hon på mig, uppifrån och ner. “Är du verkligen min dotter?” frågade hon, liksom häpen och glad på samma gång. Jag fick många kramar den där första dagen, en varje gång hon kom att tänka på att jag var hennes dotter och att jag hade kommit för att hälsa på i flera dagar.

Idag fyller hon 80 år och jag är inte där.

Men jag ska ringa till henne och vi ska prata en liten stund. Hon gillar inte riktigt att prata i telefon längre, vill gärna lämna över till pappa efter ett par minuter och jag försöker hålla henne kvar så gott det går. “Vänta mamma, vi har inte pratat klart ännu,” säger jag. “Jaså, har vi inte, vad ska vi då prata om?” säger hon och så skrattar vi båda två.

Och i mars ska jag åka hem och hälsa på igen. Mamma och jag ska hänga i köket tillsammans, hon bakar inga kanelbullar längre, men jag ska göra det.

Och hon ska pensla på ägg och strö pärlsocker på bullarna, för det kan hon och hon vill gärna hjälpa till. Hennes händer har aldrig velat vara stilla.

Med jämna mellanrum ska hon undra över olika varianter av “Var det i USA du bodde nu igen? Och du är gift med Jeff?” och jag ska svara, “Jajamän, mamma, precis så är det” och allting ska vara så bra som det kan vara.