Mina tisdagskvällar II

Ice Land i van Nuys – tisdagskvällarnas kontor.

På minussidan: Hårda träbänkar och bord med ingen som helst ergonomisk höjd. Värmeaggregaten fungerar aldrig, det är kallt i luften och kallt under baken och jag räddar mig, inbillar jag mig,  från urinvägsinfektion genom att sitta på mitt tunna, men ändå vadderade, datorfodral. Caféet stänger kl. 19, det finns ingen wifi och allt som oftast slår ett hårt skott i sargen alldeles intill så öronen först domnar, sedan ringer på ett obehagligt sätt.

På plussidan: Man sitter alldeles intill rinken och kan se pojkarna träna, vilket ju är lite kul. Och en vardagskväll tar det 1 h och 20 minuter att köra hit, vilket är 20 minuter mindre än till Burbank, där vi tränar de andra kvällarna.

Sammanfattningsvis: Ingen höjdare, varken som kontor eller hockeyrink betraktad. Snart är säsongen över.

(I augusti skrev jag också om Ice Land. Då var det sommar och 25 grader varmt på kvällarna och min utvärdering såg helt annorlunda ut…)