Los Angeles och litteraturen

En bok som jag återkommer till med jämna mellanrum är antologin Writing Los Angeles: A Literary Anthology (2002). David Ulin är redaktör för knappt 900 sidor noveller, reportage, dikter och utdrag ur längre texter som alla handlar om Los Angeles på ett eller annat sätt – en suverän introduktion till den här stan och allt det som skrivits om/i den.

Ett vanligt förekommande tema i boken är undergång och dystopi och ingen gör det bättre än Truman Capote i en kort novell som heter “Hollywood,” och som ursprungligen publicerades i boken Local Color, en novellsamling från 1950.

Det är berättelsen om Los Angeles som så ofta återkommer, den där författaren/besökaren vandrar runt i något som hen för sitt liv inte kan förstå, inte relatera till och inte hyser någon som helst sympati för.

Kaos, ytlighet, alieantion, naivt lycksökeri, vulgär nyrikedom, ignorans, infantilitet, ungdomsdyrkan – you name it, Capote has it covered. På ett snyggt sätt förstås.

Från den unga, naiva Nelly som Capote möter redan på planet och som är på väg till Los Angeles för att förverkliga sina drömmar men som inte har någonstans att bo och ber taxin släppa av henne “mitt i Hollywood”, via köp av extraordinärt stora och vackra äpplen som naturligtvis visar sig vara av plast, till ett sorgligt fejkat julfirande i en obehagligt barnlös stad, och till sist till besöket hon den gamle mannen i trädgården som tillbringar sin sista tid i ett meningslöst, halvsovande tillstånd, vaggad till ro av den kaliforniska solen och vinden.

Old people love California; they close their eyes, and the wind through the winter flowers says sleep, the sea says sleep: it is a preview of heaven. From daybreak to dark A’s father follows the sun around his garden, and on rainy days he whiles away the time by making bracelets of beer-bottle caps. He gave each of us one of these bracelets, and in a voice that hardly carried through the honeyed, blowing air, said, “A Merry Christmas, children.”

Den där berättelsen om Los Angeles som en freak show, som ett besök i ett annat, lite sorgligare, universum, oh my god, det här är bara början.