Hemma igen

Hemma igen, efter två veckors hösthäng i Sverige.

Jag har pysslat om mina föräldrar, träffat kära vänner och gått långa skogspromenader med min brors glada hundar. Jag har knappt lagat någon mat, bara kört lite bil och utväxlat enstaka textmeddelanden med mina barn av typen “jag saknar dig/er, hur har ni det/hoppas allt är bra”.

Jag är med andra ord hyfsat utvilad just nu. Och lugn, och full av tillförsikt och jobblust, som alltid när jag lämnat över hela vardagskaoset till Jeff och varit iväg på egen hand.

Det där lugnet brukar inte hålla i sig så länge. Igår eftermiddag när vi kom iväg sent och det tog nästan två timmar att köra till hockeyträningen kände jag mig inte det minsta lugn, bara trött och grinig och trafikhatisk.

Men nu har jag sovit och njutit av ännu en tidig jetlagmorgon (jag älskar jetlag, somna kl. 21, vakna kl. 3, så vill jag alltid leva) och nu känns det helt okej igen. Lugnet har återvänt, tills vidare.