Hej Sverige

Idag börjar två veckors singelresa, yay! Hela familjen åker alltid till Sverige på somrarna men de sista åren, ända sedan mina föräldrar börjat bli lite skraltiga, har jag åkt hem en sväng på egen hand också. För att hänga med dem medan jag fortfarande kan, och för att det känns bättre att åka tillbaka till USA på sensommaren när jag vet att jag kommer tillbaka om bara några månader. Det är svårt att säga till en älskad 80-åring med ganska långt gången Alzheimer att “Vi ses om ett år.”

Vanligtvis brukar jag åka någon gång i december/januari, men i år ska vi iväg på en annan familjeresa över jul och därför blev det på detta viset. Det är första gången på evigheters evigheter som jag åker hem vid den här tiden på året och det ska bli alldeles ljuvligt. Jag föreställer mig kyliga och soliga höstdagar med rimfrost och fallna löv, långt borta från en värmebölja som aldrig tar slut och en A/C som kraschat en gång för alla.

Kanske har det börjat snöa, det vore ännu ljuvligare. Jag tyckte jag såg någon fb-bild på snö i Kiruna, men jag minns kanske fel där också. Dessutom behöver inte snöväder i Kiruna betyda snöväder i Gällivare; tio mil i nord-sydlig riktning gör mycket i den delen av världen.

Jag tänkte inte köpa några böcker på flygplatsen den här gången, men så sprang jag förbi den nya Book Soup-filialen som finns där sedan man byggde om och jag tänkte att de har säkert några hyllor med L.A.-litteratur så jag kunde inte låta bli att stanna till.

Bland guideböcker, tunga fotoböcker och James Ellroy hittade jag  “A single man” av Christopher Isherwood, och “The kid stays in the picture” av Robert Evans och nu vill jag gärna läsa båda två, men jag vill också se fem filmer på raken och skriva lite grann. Jag tycker om att flyga själv (när det inte är turbulens och jag får dödsångest och tänker på mina barn och på hur många gånger jag måste flyga fram och tillbaka över Atlanten i mitt liv), gillar den där känslan av att ha klivit ur mitt vanliga liv och ha sexton timmars tid som liksom inte räknas. En slags tidsbonus helt enkelt, som jag försöker utnyttja till max. Att jag egentligen förlorar tid när jag åker åt det här hållet, det bryr sig känslan inte om.